Resans höjdpunkt – att få träffa Akshata

En tidig morgon i januari landade Ann-Louise och Lasse Olsson i mångmiljonstaden Bangalore, Indien. De ville ha en dag att acklimatisera sig innan de reste vidare mot nästa mål – en liten by på landsbygden med 50 invånare. Där skulle de för fösta gången träffa sitt fadderbarn, 16-åriga Akshata.

Ann-Louise på en lokal marknad tillsammans med sitt fadderbarn Akshata.

Tillbaka i Indien efter tio år

– Ända sedan vi blev faddrar har vi velat resa och hälsa på Akshata. Det var otroligt att se hur mycket planering och omsorg de lagt ned inför vårt besök, berättar Ann-Louise.

Det har gått tio år sedan Ann-Louise och Lasse var i Indien senast. Den gången reste de till södra Indien tillsammans med sina söner. Årets resa hade ett annorlunda upplägg och höjdpunkten var att besöka Akshata. Utöver det reste Ann-Louise och Lasse runt i både södra och nordöstra Indien under sin närmast månadslånga vistelse.

– Det var efter resan för tio år sedan som vi bestämde oss för att bli faddrar genom Barnfonden. Vi såg då flickors utsatthet och utöver att bidra med ett månadsbidrag ville vi även ha brevkontakt med vårt fadderbarn.

Ann-Louise berättar vidare att det är mest hon som har skrivit breven, men barnen har alltid tyckt att det varit roligt att läsa breven.

Alla barn har rätt till utbildning! Här besöker Ann-Louise och Lasse en av skolorna i fadderområdet de stödjer.

Så blev mötet

Akshata hade väntat länge på sina faddrar och det märktes att hon var nervös, men väldigt glad, när de väl träffades. Hon hade ritat en stor teckning och Ann-Louise fick även en färgstark sari – traditionellt indiskt plagg för kvinnor – som gåva från sitt fadderbarn. En gåva Akshata köpte för egna pengar på byns marknad.

– Vi blev upphämtade av projektpersonal på plats som körde oss ut till den avlägsna byn där Akshata bor. Hela dagen var välarrangerad och de lade ner mycket tid och tanke på vårt besök, berättar Ann-Louise.

I byn där Akshata bor finns ett aktivitetscenter. Det var här Ann-Louise och Lasse träffade Akshata och hennes familj, tillsammans med projektpersonal. När de svenska faddrarna kom välkomnades de med en ceremoni i traditionellt manér. Som kvinna fick Ann-Louise en röd prick i pannan, så kallad bindi, medan Lasse fick en hatt.

– Vi åt mat tillsammans och till oss hade de tagit fram bestick. Själva äter de med händerna. De var alltigenom så omtänksamma och vi kände hur mycket de uppskattade att vi besökte fadderområdet och såg utvecklingen på plats.

Ann-Louise och Lasse hade med sig skolmaterial och böcker till aktivitetscentret. Gåvor som både uppskattades och verkligen behövdes.

Ann-Louise och Lasse fick träffa många elever under sitt fadderbesök. Barnen ville gärna visa hur de hade det i sina klassrum.

Såg hur stödet gör skillnad

Ann-Louise är specialpedagog på låg- och mellanstadiet och hon var särskilt intresserad av att besöka en skola:

– Hade jag vetat att jag skulle bli så berörd hade jag åkt tidigare. Det var starkt men också lärorikt att besöka skolor och träffa både lärare och elever.

Även om skolorna var eftersatta med stampat jordgolv har det hänt mycket i det lilla samhället. Fler barn kommer till skolan nu, istället för att arbeta och bidra till familjens försörjning.

– När jag såg på plats vilket stöd Akshata och andra barn i området får, kände vi verkligen att det gör skillnad att ge de här pengarna varje månad, avslutar Ann-Louise.

Funderar du på att resa på och besöka ditt fadderbarn? Läs mer och kontakta oss för frågor.