Adam och Åsa-Maria förverkligade sin dröm – två gånger!
Det skiljer två veckor mellan Adams och Buns födelsedagar. Sedan de var fem år gamla har de följt varandra genom långväga brev och i dem har det skickats många, många teckningar. Idag är de båda 11 år och förra året reste Adam med sin mamma Åsa-Maria till Kambodja för att hälsa på Bun som är deras fadderbarn – eller fadderkompis som de själva säger. Resan överträffade alla förväntningar och de jämngamla pojkarna blev snabbt bästa kompisar. Inte visste de då att de skulle ses igen, efter bara ett halvår.
Adam och Bun är jämngamla och det är bara två veckor mellan deras födelsedagar. De har haft kontakt sedan de var fem år.
Åsa-Maria Petersson arbetar på IKEA och för ett par år sedan reste hon till Indonesien med företagets egen hjälporganisation, IKEA Foundation. Det var efter den rundresan som Åsa-Maria bestämde sig för att ta sitt engagemang vidare även privat. Hon tog kontakt med Barnfonden och undersökte vilka möjligheter det fanns för hennes son att ha en fadderkompis i samma ålder. Det gick att ordna och Bun, som de blev faddrar till, var nästan på dagen lika gammal som femårige Adam. Det har hela tiden funnits en dröm om att resa och besöka Bun men familjen Petersson ville vänta ett par år och bygga upp en kontakt via brev först.
– När vi varit faddrar i fem år, lagom till pojkarnas tioårsdag, reste Adam och jag till Kambodja för att hälsa på Bun och hans familj. Då hade vi fått längta och skriva brev i några år. Efter fem års vänskap var Adam oerhört taggad på att komma ner, berättar Åsa-Maria.
Mer än bara åldern gemensamt
Bun bor i en liten by i Kambodja, nära gränsen till Vietnam. Hans vardag liknar på många sätt Adams, samtidigt som deras liv skiljer sig åt på flera plan. Bun lever tillsammans med sin mamma och sina syskon. Hans pappa bor i huvudstaden Phnom Penh för att arbeta och försörja familjen. Bun går i skolan och på fritiden leker han med sina kompisar. Han älskar att läsa och Åsa-Maria berättar att de tog med mängder av böcker när de hälsade på:
– Genom breven har vi förstått att Bun är oerhört intresserad av att läsa och böckerna vi hade med slukade han med en gång. Bun gillar också att bygga och så är han sportintresserad, framför allt av fotboll. Det här reflekterar Adams liv och intressen på många sätt och båda är aktiva i skolan och på fritiden.
Så förberedde de sig på äventyret
Åsa-Maria och Adam reste till Kambodja på egen hand. De packade lätt inför resan i varsin ryggsäck. De läste på tillsammans om Kambodja för att förbereda sig inför äventyret på andra sidan jordklotet. I god tid före resan kontaktade Åsa-Maria Barnfonden som hjälpte till med information och att förmedla kontakt till personalen på plats.
– All hjälp och stöttning vi har fått från Barnfonden har varit enastående! Organisationen i Kambodja var också otroligt bra och vi fick mycket hjälp och information på plats från lokal personal. Mycket imponerande, säger Åsa-Maria.
Resan blev en förälskelse i ett land som de tidigare aldrig besökt. Åsa-Maria berättar att de föll för naturen, människorna, kulturen och vädret. Men allra mest för de glada, hjälpsamma och omtänksamma människorna.
Fotbollen blev isbrytare
När Adam och Bun träffades första gången var det lite stelt i några minuter, men när den svenska fotbollen plockades fram förbyttes snabbt blyghet mot nyfikenhet.
– Mötet var magiskt! Så mycket glädje och så mycket som förenar dessa två pojkar som förstår varandra trots att de inte talar samma språk. Det var okomplicerat men med en enorm värme, berättar Åsa-Maria om det första mötet.
När familjerna träffade varandra delade de en måltid på traditionellt vis. De satt tillsammans på golvet i byns tempel och åt kyckling och ris. Efter middagen passade Åsa-Maria och Adam på att ge några presenter från Sverige: svenska fotbollströjor, böcker och svenskt godis.
– Vi hade med oss lakrits och det var inte särskilt uppskattat. Men det blev mycket skratt när Bun smakade på Djungelvrål och spottad ut den lika snabbt. Chokladen var betydligt mer omtyckt, minns Åsa-Maria
Här ser vi Adam och Åsa-Maria tillsammans med Bun och hans mamma i mitten och bästa kompis längst till höger.
Ett halvår senare reste de tillbaka
När Åsa-Maria och Adam kom hem från sin februariresa till Kambodja kände de båda samma sak: de ville tillbaka – gärna så snart som möjligt. Det tog inte längre än ett par månader innan det var dags för dem att återförenas med Bun och hans familj. Åsa-Maria minns mötet starkt:
– Det var otroligt känslosamt att återigen får träffa Buns familj. Hans mamma kramade om oss länge och ville inte släppa taget. Vi var båda två lika tacksamma för att se det starka bandet mellan våra pojkar.
Det började med ett brev
Vänskapen mellan Bun och Adam började för fem år sedan med ett enkelt brev. Nu är de som bästa kompisar, även om de inte pratar samma språk eller bor nära varandra, berättar Åsa-Maria och beskriver hur hon ser att pojkarna bidrar oerhört mycket till varandras liv:
– Att få en förståelse för andra kulturer och samtidigt se likheterna är något som är viktigt att skicka med våra barn.
På mindre än ett år har Adam och Åsa-Maria gjort två fadderresor och samtidigt passat på att resa runt i Kambodja och i grannlandet Vietnam. Bun och hans familj har en stor plats i deras hjärtan och de pratar ofta om sina resor. De längtar redan efter att åka tillbaka och planerar för en resa framöver. Adams och Åsa-Marias råd är att våga ge sig ut på äventyret och göra en fadderresa:
– Det är magi!