Resedagbok från Indonesien

Barnfondens medarbetare Karin reste i maj 2025 till ön Flores i Indonesien för att besöka vårt nystartade fadderområde där. Här skriver hon om sina upplevelser på plats. 

I maj 2025 gjorde jag ett besök i Barnfondens nystartade fadderprojekt Salam på Östra Flores, i Indonesien. Ett mycket lärorikt besök där jag hade möjlighet att se hur man arbetar i området på nära håll.

I Indonesien kallas fadder för “caring friend” och fadderbarnen för ambassadörer. Det här tycker jag är jättebra eftersom det ger en rättvisare bild av hur verksamheten i fadderprogrammen ser ut. Det tydliggör att barn och familjer är med och leder utvecklingen. Att barnen är förändringsagenter och har en aktiv plats där deras röster hörs, istället för att vara passiva mottagare av stöd.

Personliga gåvor, som många faddrar ger till sina fadderbarn, kan ibland skapa orättvisor och konflikter. I Salam delar de barn som får en personlig gåva med sig till sina kamrater. En liten del av gåvan samlas i en pott som delas ut till de barn som aldrig fått en gåva.

Karin hälsar på en pojke.

Att Barnfonden, tillsammans med vår lokala partner, väljer att starta ett fadderskapsprogram just här, beror på det stora behovet av långsiktigt stöd.

Området är starkt påverkat av klimatförändringar. Extremväder med långa torrperioder som övergår i störtregn skapar återkommande översvämningar och jordskred. Förutsättningarna för det som familjerna här försörjer sig på, jordbruk och fiske, har försämrats radikalt. Tidigare kunde man skörda flera gånger om året och havet gav mycket fisk. Nu finns i stort sett bara en skördesäsong och försämrad fiskefångst gör det svårt för familjerna att klara sig ekonomiskt.

De byar jag besökte ligger långt ut på landsbygden. Brist på vatten, dåligt utbyggt elnät och extremt dåliga vägar gör områdena utsatta. Alla byar har någon form av vattenförsörjning men långt ifrån alla har vattenledningar till sina hus. De familjer som har vatten indraget till sina bostäder delar med sig till sina grannar. Andra hämtar vatten i en närbelägen brunn.

Barn spelar fotboll på rasten.

I området jobbar man aktivt för att alla barn ska gå i skolan. Skoldagen börjar tidigt och slutar efter lunch. De lite äldre barnen har även kvällsskola för att jobba inför sin examen. Alla har en skoluniform, det är inte ovanligt att den använts utan ett större syskon, kanske ibland till och med två. De går i arv eftersom det kan bli en stor utgift. Lunchen tar barnen med sig själva: ris, ibland fisk, bananer, ägg eller cassava. Samma mat som serveras hemma.

Hälsoläget för barnen oroade mig. Många är undernärda. Men nu görs stora insatser för att fånga upp de barn som visar tecken på undernäring och man genomför kampanjer för att informera föräldrar om näringsrik kost och vad man kan göra för att upptäcka symptom.

Lunchdags.

En annan utmaning är de barn som lämnas av sina föräldrar, som söker arbete långt hemifrån. Även här finns en medvetenhet om problemet och man arbetar aktivt för att dessa barn ska få en naturlig plats i samhället. De bor ofta hos mor- eller farföräldrar, mostrar eller sina föräldrars syskon.

Utmaningarna i byarna är konsekvenser av klimatförändringar

De visar sig i, som jag tidigare nämnt, återkommande torka och extremregn men även stigande havsnivåer som leder till kusterosion, översvämningar och att saltvatten tränger in i jordbruksmark och grundvatten. Det hotar både bostäder, livsmedelsförsörjning och tillgång till infrastruktur som vatten, elnät och vägar.

Flera aktiviteter görs för att minska konsekvenserna: plantera mangrove (som skyddar mot stormar och erosion), sprida kunskap om hållbart jordbruk, kunskap om trädplantering och att hantera sopor på rätt sätt, detta görs parallellt med att man har aktiviteter tillsammans med barnen som musik, teckning och möten som stärker deras gemenskap och trygghet.

Besök på en workshop för yngre barn.

Innan projektet drog i gång informerades barn, familjer och myndigheter. Det är viktigt att de känner ägarskap och delaktighet.

Registreringen av barnambassadörer var ett stort och tidskrävande arbete där många hjälptes åt för att allt skulle gå rätt till och bli korrekt – från informationsinsatser till att fylla i samtycken och ta foton.

Många av dessa foton och information om barn, har nu hamnat i brevlådan till en fadder, som vill vara med och förändra livet för barn på ön Flores.

Eni, en kvinna som bor i området, visar när hon lagar mat i sitt kök.

Läs mer om vårt arbete i Indonesien här.

Karin Bergqvist