Resedagbok från Indonesien

Barnfondens medarbetare Karin reste i maj 2025 till ön Flores i Indonesien för att besöka vårt nystartade fadderområde där. Här skriver hon om sina upplevelser på plats. 

Jag besökte Salam fadderskapsprogram i östra Flores i maj 2025 tillsammans med YPPS och ChildFund Indonesien. Under min vistelse fick jag lära mig mycket om hur fadderskapet fungerar
här. I Indonesien kallas fadder för “caring friend” och barnen skrivs in som aktiva ambassadörer för förändring i sina områden, snarare än som mottagare av stöd. Familjerna och barnen får
själva vara med och leda utveckling – något jag tycker är fantastiskt eftersom det stärker barnets röst och ger hela familjen möjlighet att vara förändringsagenter.
Jag fick höra om tidigare utmaningar med hur gåvor har fördelats till barnen i andra program, men nu har vi infört en modell där en del av gåvorna delas ut bland de barn som annars inte
skulle få något, för att skapa större rättvisa.

Karin hälsar på en pojke.

Att starta ett projekt i just i östra Flores beror på det stora behovet av långsiktigt stöd här. Klimatförändringar har gjort området särskilt utsatt – här är det långa torrperioder som ibland övergår i störtregn, vilket leder till översvämningar och jordskred. Jordbruket påverkas också starkt och numera kan man bara skörda en gång per år, där man förr hade flera
skördesäsonger. Det dagliga livet i byarna präglas av brist på vatten, dåliga vägar och utmaningar inom infrastruktur. Många försörjer sig    på jordbruk och fiske, men det är ändå svårt för familjerna att klara sig ekonomiskt. Jag märkte tydligt att kvinnorna i hushållen tar det tyngsta lasset. Vattenledningar finns, men långt ifrån till alla hem. Elen delas mellan grannar där den finns och internet finns endast i kommunhusen.

Barn spelar fotboll på rasten.

Barnen går i grundskola i byarna. De har skoluniform som familjerna själva bekostar, liksom skolmaterial. Lunchen tar barnen med sig hemifrån. Skoldagarna börjar tidigt och de äldre
barnen har även extra lektioner på eftermiddagarna inför slutprov. Hälsoläget bland barnen oroade mig – det finns mycket undernäring, även om det finns hälsokliniker i varje by och särskilda insatser för att informera föräldrar om näringsrik kost.

Lunchdags.

De största utmaningarna i området handlar om klimatet: torka, översvämningar, jordskred och stigande havsnivå. Det leder i sin tur till förstörda vägar, elnät och åkermark, vilket ytterligare försvårar livet för många. Flera barn måste bo med släktingar om föräldrarna flyttar för att hitta arbete eller går bort. För att minska konsekvenserna arbetar vi med olika aktiviteter: plantera mangrove (som skyddar mot stormar och erosion), sprida kunskap om hållbart jordbruk, plantera rätt träd, hantera sopor på rätt sätt och jobba aktivt med barnen genom musik, teckning och möten som stärker deras gemenskap och trygghet.

Besök på en workshop för yngre barn.

När vi drog igång projektet utbildade vi lokala volontärer och informerade byarna så att alla kunde känna delaktighet och ägandeskap. Registreringen av barnambassadörer var ett stort och tidskrävande arbete där många hjälptes åt för att allt skulle gå rätt till – från informationsinsatser till att fylla i samtycken och ta foton. Jag vill också lyfta det fina arbete som YPPS gör, både inom utbildning, miljö och katastrofberedskap. Bland annat har de byggt upp tillfälliga skolor efter vulkanutbrott, hjälpt familjer att bli mer självförsörjande och organiserat evenemang för att minska plastavfall.

Eni, en kvinna som bor i området, visar när hon lagar mat i sitt kök.

Läs mer om vårt arbete i Indonesien här.

Karin Bergqvist