Luisa vill se en skola helt fri från våld
När Luisa Futboes kom försent till skolan blev hon bestraffad med att sitta ner på knä i sju timmar. Hon fick ingen chans att förklara sig. Ingen chans att berätta att skolbussen aldrig kom. Luisa har ett brinnande engagemang för att stoppa alla former av våld i skolan. Våld som hon själv upplevt och om detta berättar hon under sitt besök i Sverige.
Luisa kommer från en by i utkanten av Kupang på sydvästra Timor i Indonesien. I området där hon bor har cirka 500 svenska faddrar ett fadderbarn och vår samarbetspartner på plats, ChildFund Indonesien, lägger ner mycket arbete för att stoppa våld mot barn. Ett sätt är genom att stödja ungdomsklubbar och i en av dem har Luisa varit engagerad sedan hon var 13 år.
– På ungdomsklubben pratar vi om hur våld påverkar våra liv och vi lär oss om våra rättigheter. Jag försöker få med alla mina vänner i gruppen, men det är många som inte får. Deras föräldrar tycker att de gör mer nytta i hemmet, berättar Luisa.
Luisa representerar världens unga
Att Luisa är i Sverige är ingen tillfällighet. Besöket är väl planerat och hon reser ihop med Reny Haning från ChildFund Indonesien som är specialist på barns tidiga utveckling. Tillsammans har Luisa och Reny deltagit på den internationella toppkonferensen, Solution Summit, i Stockholm som ägde rum den 14-15 februari. Konferensen var en sammankomst för regeringar, internationella organisationer, civilsamhället och privata aktörer från hela världen och syftet med dagarna var att dela goda erfarenheter och lösningar i arbetet mot våld mot barn.
Luisa var en av cirka 30 ungdomsdelegater som deltog på Solution Summit och hon berättar att barn från hela världen på olika sätt påverkar sina länder i arbetet med att stoppa våld:
– Jag lärde mig mycket om hur andra länder gör och hur mycket inflytande barn och unga har i arbete med att stoppa våld. Vi fick ta del av metoder och lösningar från hela världen. I Indonesien görs mycket för att stoppa våld mot barn, men jag vill att alla skolor ska vara helt fria från våld och där är vi inte ännu. Det är min dröm!
Omvägen via Malmö
Några dagar efter konferensen i Stockholm är över reser Luisa och Reny från Stockholm till Malmö. Under en hel dag är de på Barnfonden för att träffa personalen och berätta om hur de arbetar för att stoppa våld mot barn i Indonesien. Luisas berättelse bekräftar hur viktig de ungas röster är. Hur mycket de kan förändra.
Barnfondens programchef, Martina Hibell, förklarar varför vi behöver arbeta på flera plan när vi vill bidra till långsiktig utveckling. För att förändra attityder och beteenden behöver vi få föräldrar att uppmuntra sina barn att engagera sig i sina rättigheter.
– För att ungdomar ska bli involverade i arbetet med att förändra attityder krävs det att vi jobbar långsiktigt. För att barn och unga själva ska organisera ungdomsklubbar och liknande mötesplatser krävs det att vi arbetar med ungdomarna och bygger deras självförtroende, organiseringsförmåga och kunskap om rättigheter. Tack vare att vi får långsiktig finansiering från fadderbidrag kan vi arbeta med att bygga förändring underifrån där barn är aktörer och driver utvecklingen framåt, säger Martina Hibell.
Våldet fortsätter – trots nolltolerans
Luisas engagemang på hemmaplan har fått gehör. Hon har haft diskussioner både med sin rektor och med utbildningsansvariga på distriktnivå om våldet på skolorna. Nu är nolltolerans införd på Luisas skola men hon är inte nöjd än:
– Trots att vi har en ny policy på skolan är det inte alla lärare som följer den. Det förekommer fortfarande våld.
Reny nickar instämmande i det Luisa berättar och tillägger att många av de lärare som använder våld som bestraffning inte känner till andra konfliktlösande metoder. Därför är det viktigt att lära ut alternativ.
– Det finns idag strukturer på pappret men det är viktigt att få med alla nivåer i samhället i arbetet mot våld och att binda samman dessa. Och barnperspektivet ska alltid vara i fokus, förklarar Reny.
Stort stöd hemifrån
Luisa har aldrig upplevt våld i sitt hem. Hennes föräldrar stöttar henne både att ägna sig åt skolan och att engagera sig i forum för barns och ungas rättigheter. Luisa berättar att hon har många vänner som inte får samma stöttning hemifrån. Om de inte hjälper till med sysslor hemma blir de slagna.
Luisas engagemang för en skola fri från våld har tagit henne från Indonesien till Sverige. Efter sin långväga resa kommer hon att träffa rektorer och andra utbildningsansvariga i Kupang där hon bor för att föra vidare andra länders goda exempel. Och högst troligen är det många av de andra ungdomsdelegaterna som i sin tur kommer att berätta om Luisas stora engagemang för en skola fri från våld.