Lasse Åberg: Att vara fadder kalibrerar oss i ett större sammanhang
Vi har två fadderbarn, Colette och Salamatou. Det är nyttigt. Det är säkert bra för dem, men kanske mest för oss. Det är verkligen ett givande som ger, som kalibrerar oss i ett större sammanhang, som får oss att vakna upp i vår skyddade verkstad och se oss omkring. Då och då skänker vi en försumbar summa till våra fadderbarns familjer och får tillbaka tackbrev med listor på vad de använt pengarna till. Och de listorna är ett reningsbad och en tankeställare för en bortskämd, prylgalen, kverulerande västerlänning av Åberg-typ.
Kära Inger och Lasse. Min familj och jag är tacksamma för er gåva som tillät oss att köpa följande saker:
2 getter
3 par skor
1 tallrik
1 kilo vetemjöl
1 fil
5 liter matolja
2 cykeldäck
2 kilo ris
10 meter tyg
2 burkar tomatpasta
1 halsband
2 underkläder
1 par örhängen
6 karameller
Texten ovan är ett utdrag om att vara fadder från Lasse Åbergs bok – Åberg från A till Ö. År 1992 blev Lasse Åberg och hans fru, Inger Åberg, faddrar genom Barnfonden. När texten skrevs var paret Åberg faddrar till Colette och Salamatou, som nu båda är vuxna. Colette tog nyligen sin examen i sömnad. Hon har fått diplom från sin utbildning och är nu redo för arbetslivet. Lasse och Inger Åberg har valt att fortsätta med nya fadderbarn och stödjer nu, Sadia i Burkina Faso och Detamo i Etiopien.