Akutinsats i översvämningsdrabbade Kenya

I våras kom larm om att klimatfenomenet El Niño skulle leda till stora översvämningar i Kenya under den senare delen av året. Under hösten slog regnet och översvämningarna till med full kraft. Runt 170 personer har dött på grund av översvämningarna och periodvis har över 400 000 människor varit hemlösa. Barnfonden har tillsammans med samarbetspartners inom ChildFund Alliance gjort en akutinsats i Kenya för att lindra konsekvenserna av översvämningarna.

El Niño är ett klimatfenomen som har sitt ursprung i Stilla havet men som påverkar vädret över stora delar av världen. Det är temperaturen i vattnet vid ekvatorn som ökar vilket ger upphov till både ökad nederbörd och längre torrperioder, beroende på var på jorden man befinner sig. El Niño inträffar vanligtvis vartannat till vart sjunde år och kan pågå i flera månader. Effekterna av El Niño på Kenya brukar vara förändrade regnmönster och förändrad temperatur i landet. I vissa regioner ökar nederbörden avsevärt, vilket leder till översvämningar med konsekvenser som förstörd odlingsmark och infrastruktur, översvämmade bostadsområden och fler sjukdomsutbrott. I andra delar av landet kan det i stället bli torka och dålig skörd, vilket i sin tur kan leda till matbrist, högre matpriser och förluster för bönderna.

Viktigt att agera i tid

Genom att vi redan tidigare i år identifierade hur El Niño skulle komma att påverka våra programområden i Kenya, kunde vi vara väl förberedda och starta insatserna tidigt. Detta, att så tidigt som möjligt upptäcka kommande naturkatastrofer och vidta förebyggande åtgärder innan katastrofen är ett faktum, i stället för att bara reagera på redan inträffade katastrofer, kallas anticipatory action, och är en strategi som allt fler humanitära aktörer i världen intresserar sig för och använder sig av.

Det kan ju låta som en självklarhet att dela ut vattenreningstabletter innan vägen är översvämmad (och akuthjälpen inte når fram), eller att återimpregnera sina myggnät innan malariamyggorna kläcks i vattenmassorna. Men tyvärr är det alltför ofta så att hjälpen kommer först när katastrofen är ett faktum.

– Jag är glad att vi och våra partners nu kunde påbörja arbetet i tid, men vi behöver vara fler som gör det och vi behöver att fler vill stötta det. Det är tack vare våra generösa givare – faddrar, månadsgivare, gåvoshopsköpare, företag och andra – som vi kan genomföra den här typen av insatser, säger Martina Hibell, generalsekreterare på Barnfonden.

Det här har vi gjort i Kenya

Exempel på några av de insatser vi tillsammans med våra samarbetspartners inom ChildFund Alliance, och med stöd från er givare, genomfört i Kenya:
• Mat till 2 000 hushåll
• Kontantstöd till 2 500 hushåll i tre månader
• Stöd till Kenyas hälsoministerium i genomförandet av informationskampanjer om vattenburna sjukdomar och effektiva säkerhetsåtgärder
• Tillhandahållande av 3 000 behandlade myggnät till mödrar och barn under fem år
• Tillhandahållande av undervisnings- och inlärningsmaterial
• Stöd till barnskyddsarbete i översvämningsdrabbade områden
• Utbildning om skydd av barn i nödsituationer
• Tillhandahållande av vattenreningstabletter
• Upprustning och reparation av strategiska vattenanläggningar i fyra områden
• Främjande av sanitet och hygien i samhället, exempelvis genom tillhandahållande av hygien- och sanitetstjänster samt sanitetsutrustning i skolor
• Stöd till styrgrupper i olika områden för effektivare samordning av översvämningsinsatser

Om anticipatory action 

Anticipatory action handlar om att så tidigt som möjligt upptäcka kommande katastrofer, samt mer i detalj kunna se hur de kommer drabba olika områden. Och därefter, genom tidiga insatser kunna minska den ekonomiska kostnaden för katastroferna och akutinsatserna, samt kostnaden i form av det mänskliga lidande som följer i spåren på katastrofer. För att kunna agera så snabbt och effektivt som möjligt ska det dessutom helst finnas en tydlig och garanterad finansiering klar redan i ett tidigt skede så att insatser inte fördröjs på grund av brist på pengar. Det internationella samfundet reagerar ofta först efter att katastrofen har inträffat, i stället för innan. Detta trots att forskning tyder på att det är betydligt mer kostsamt att vänta med insatser till katastrofen är ett faktum.

En anledning till att man ändå ofta väntar till katastrofen är ett faktum är att det har varit svårt att förutse torkor, översvämningar eller orkaner, och hur de kommer drabba ett område. Med dagens teknik och med hjälp av så kallade tidiga varningssystem är det betydligt enklare. Men det är fortfarande en utmaning att få omvärld och människor att vilja agera innan vi sett bilder av den faktiska katastrofen. Här måste vi bli bättre på att förstå hur mycket vi har att vinna – både ekonomiskt och i minskat mänskligt lidande – på att agera så tidigt som möjligt