Fadderkompisar som öppnar världen för varandra

22 oktober 2019

De är födda samma år med bara 16 dagars mellanrum. Bun från Svay Rieng i Kambodja och Adam från Helsingborg har varit fadderkompisar sedan de var fem år. Trots att deras vardag och förutsättningar skiljer sig åt har de framför allt mycket gemensamt, tycker Adam 12 år.

De har lärt känna varandra genom brev och håller än i dag kontakt den vägen. Adams mamma Åsa-Maria berättar att hon länge planerade att Bun och Adam skulle träffas när de båda var tio år:

–  Jag ville att relationen skulle hinna utvecklas innan resan och att vi alla skulle ha något att längta efter.

Adam flikar in att han faktiskt var nio år när de reste. Det var några veckor före hans tioårsdag och Bun fyllde år när de var på fadderbesöket i Kambodja.

Adam och Bun är jämngamla och det skiljer bara några veckor mellan deras födelsedagar. De har varit fadderkompisar sedan de var fem år.

Världen genom ett barns ögon

Åsa-Maria ville ge sin son Adam möjlighet att vidga världen och se hur andra barn har det. Fadderskapet var den form hon tyckte passade bäst för just detta:

– Adam och Bun har varit fadderkompisar sedan de var fem år. Jag tror att barnens förståelse för världen vidgas när att de får se den genom ett annat barns ögon. Då blir det utifrån deras egna förutsättningar, i stället för att en vuxen förklarar.

Åsa-Maria fortsätter berätta att skillnaderna mellan fadderkompisarna kan tyckas stora men i barnens värld är de minimala. Hon har sett Adam och Bun enas i leken, i att upptäcka och i sporten.

– Att få en förståelse för andra kulturer och samtidigt se likheterna är något som är viktigt att skicka med våra barn, säger hon.

”Mitt liv är helt annorlunda jämfört med Buns, men vi är ändå väldigt lika. Vi gillar båda att läsa, plugga matte och spela fotboll”, säger Adam.

”Vi har allt som behövs, men många barn har inte det”

Adam berättar gärna och ivrigt om att ha en fadderkompis. Även om han ser många likheter mellan sig själv och Bun, är det mycket i deras liv som skiljer sig åt:

Jag tycker det är viktigt att hjälpa till så att alla vi barn i världen kan få möjlighet att gå i skolan och få en bra utbildning. Då kan vi förändra världen tillsammans! Jag har alltid rent vatten hemma, men i Kambodja där Bun bor kämpar familjerna för att få tag på rent vatten. Vi har allt som behövs, men många barn har inte det.

Kommunikation genom kroppsspråk

Adam och Bun har träffats två gånger i Kambodja. Båda fadderbesöken var inom loppet av ett år när pojkarna var tio år. Adam är tvåspråkig med svensk mamma och amerikansk pappa. Bun talar khmer, men ingen engelska.

–Vi förstår varandra ändå, mycket genom kroppsspråket, säger Adam.

Under sina två besök i Kambodja har Åsa-Maria och Adam fått se Buns närområde och vilka utmaningar som finns där.

–Där Bun bor arbetar man på lösningar för ett vattenreningsverk så att alla barnen kan få rent vatten. Annars kan man få både diarré och kolera. Att dricka rent vatten måste alla barn få göra, det är jätteviktigt för hälsan. Så jag hoppas det går snabbt att få till, avslutar Adam.

Här är Adam och Bun andra gången de träffas i Kambodja.